paulaforpresident

En tisdagseftermiddag/kväll och jag vet inte om jag lever.
Mina fötter är svullna, mina ben krampar och, mitt knä knakar, mina armar värker, min stjärt darrar och min rygg är trasig.
Men sicken lyckad fest gårdagen var, en rejäl femkamp med blod svett och tårar. Ialla fall tårar då det var 10 grader ute och konstant spöregn. Utklädseln var till vår högsta chef så skjorta och byxor och det var nog i det kallaste laget för det. Jag led och jag led. Jag frös och var lerig ändå in i trosorna. Men VI VANN!! Och det var väl det enda rätta eftersom vi offrat oss så till den milda grad att skjortor flög av för att hjälpa till i vattengrenarna (man ska fylla en hink med vatten snabbast upp och ner från en lergrop) mycket givande. Blev inte direkt varmare.
Ialla fall så tror jag att jag ska gå sönder närsomhelst. Ligger i sängen nu och pussas med min katt.

Funderar på om jag kanske ska med till mamma och pappa med fredrik ändå, skulle behöva städa och grejja en massa egentligen. Ska ju hem till mina kära föräldrar på torsdag, ja så får det bli!
Dom har ju införskaffat sig en fin fin platt teve och en fin fin soffa. Kapitalister är vad dom är!
Ska vila ögonen och den splittrade kroppen nu ett tag, och drömma om Emil. Nu är dom snart hemma gott folk, 9 dagar kvar tamefan!! Han är den mest underbara man nånsin kan hitta och han är min. Mailen han skickar får det att tåras i ögonen varje gång. Ska bli såå underbart kul och roligt att resa bort med honom när dom kommer hem. Vart vi än åker.
Det som ska bli ännu mer kul är att flytta ihop till vårt eget i höst Känns som det roligaste som hänt, att ha vårt eget lilla krypin. Bara jag och Emil (och häggo såklart).